Lennart Aschenbrenner

Välkommen på vernissage lördag 9 november kl 14. Nina Beckmann inviger utställningen tillsammans Med Lennart Aschenbrenner. Vi bjuder på dryck och tilltugg.

Bild: På landet, etsning. Pipa, etsning. Lennart Aschenbrenner.

Lennart Aschenbrenner är bildkonstnär, grafiker, skulptör och född 1943 i Perstorp. Han studerade vid Skånska Målarskolan Malmö 1960-1961, R. Askou-Jensen, Köpenhamn 1962 och vid Konstakademien i Stockholm 1962-1968. Sedan 1960-talet har han haft separatutställningar på gallerier och konsthallar runt om i Europa.

Grafikens Hus kommer främst att visa grafik från Lennart Aschenbrenner, men det kommer säkert dyka upp en och annan målning och skulptur.

Bland plåtar, stenar och silkscreen

Under studietiden på Konstakademien gjorde jag i mitten av 60-­talet trevande försök på grafikskolan som resulterade i tre litografier. Några etsningar kom till under primitiva former på en vind i Skåne vid samma tid. Vintern 1968–­69 gjorde jag två litografier hos Peter Bramsen på Atelier Clot i Paris. Inte förrän 1972, då jag genom Ingvar Landberg började arbeta med silkscreen såg jag möjligheterna och upplevde lusten att arbeta och fördjupa mig i de olika grafiska metoderna.

Det började med silkscreen som då inte ansågs vara en konstnärligt godkänd metod. Det skulle man låta reklamarna hålla på med. Men för mig blev det ett fruktbart och inten­sivt samarbete som pågår ännu.

Silkscreen-­tekniken och dess färdiga resultat påminner om oljemåleriets. Färgen kan tryckas tjockt och täckande. Ett felaktigt parti kan korrigeras med ett täckande färglager.

1982 började jag arbeta med koppargrafik hos Ole Larsen i Helsingborg. I hans verkstad har mina etsningar blivit till sen dess. Koppargrafikens traditioner och myter kändes först som ett hinder. Jag ville respektlöst närma mig kopparplåten med målarens ögon och utnyttja dess kvaliteter och möjligheter i mitt bildskapande. I verkstaden hos Ole fick jag hjälp med detta. Genom att t.ex med penseln doppad i syra måla på en akvatintgrund har jag försökt uppnå en lätthet, ett anslag som minner om kalligrafins. Under åren har jag lärt mig att nästan allt är möjligt att uppnå med hjälp av kopparplåt och syror.

Från mitten av 80-­talet blev också litografin en tryckteknik som jag har arbetat mycket med, först hos Åke Lindström, sedan hos Finn Nielsen i Kivik där vi arbetade på sten, tungt, mödosamt och roligt. Under ett par år gjorde jag över tio upplagor i hans verkstad. Jag flyttade till Sydfrankrike 1992 och började göra mina litografier hos Pierre Chave i Vence. I somras var jag tillbaka i Stockholm och hos Lumphé Lito­ grafiska gjorde jag mappen ”Poste restante” fyra litografier.

Litografins möjligheter och begränsningar påminner om akvarellens. Lager på lager av transparenta färger där det vita är det rena papperet. En form kan inte korrigeras genom att tryckas över. Blir en form inte bra måste man börja om på ny sten eller plåt.

Varje tryckmetod har sina begränsningar och sina specifika kvaliteter som det gäller att komma underfund med och använda sig av.

Det är ett privilegium för mig att kunna gå till en grafik­ verkstad och utnyttja all den yrkeskunskap som finns samlat där. I grafikverkstaden har jag någon att samarbeta med, pröva idéer och uttryck tillsammans med.

En tryckare är inte bara en person som utför en uppgift jag förelagt honom, han är också det öga som tittar över min axel på bilden i vardande. Redan under arbetets gång har jag en betraktare, ibland besvärande men oftast stimulerande.

Det är viktigt för mig att arbetsprocessen i grafikverkstaden är den samma som i min egen ateljé. Jag kommer inte till Ole med en förlaga som ska transkriberas till en etsning. Jag strävar efter att bilden skall födas där, att det konstnär­liga avstampet sker just där, just då.

Mina tryckare är mina vänner. Vi strävar mot samma mål.

Lennart Aschenbrenner i oktober 2013