ATT TÄNKA TILLSAMMANS – ETT HUS BORTOM INSTITUTIONENS VÄGGAR

Museichef Nina Beckmann skriver om åren utan hus i förordet till boken ”Utan väggar – Grafikens Hus de mobila åren 2014-2021” som kom ut 2022. Den finns till försäljning i Grafikens Hus konstshop.

I verkstaden på Grafikens Hus i Mariefred hade konstnären Helene Billgren avslutat veckans sista arbetspass inför sommarens stora separatutställning. Jenny Olsson, som var med och tryckte verken, hade skrivit ner receptet på den specifikt blåa färg som just landat på pappret, så att produktionen kunde fortsätta efter helgen. Det var fredag kväll den 14 mars 2014, allt var undanplockat. En utställning med konstnären Carl Fredrik Reuterswärd skulle invigas på söndagen. Sveriges Radio P1 hade varit på besök. Jag släckte, larmade och klev ut i den mörka marskylan.

Nästa gång jag kommer till Mariefred är Kungsladugården, som inrymde Grafikens Hus, ett minne blott. En oövervinnerlig eldsvåda har slukat det mesta och det ryker ur resterna. Jag möter Mariefredsbor i tårar och saknaden har redan infunnit sig. Trots att vi hade förlorat tusentals konstverk, alla maskiner var helt förstörda och huset borta – så fanns viljan, kunskapen och engagemanget kvar. Styrelsen, sammankallad av dåvarande ordförande Christina Jutterström, beslöt där och då att Grafikens Hus skulle återuppstå, i en ny version.

Att vara utan hus gav oss friheten att vara i ständig rörelse och undersöka grafikens gränser. Vi tog oss till den trettonde konst- biennalen i Dakar, Senegal, där vi träffade konstnärerna Amadou Kane Sy och Muhsana Ali i deras Portes et Passages du Retour, ett centrum för konst med holistisk syn. Vi kunde känna igen oss i sättet de arbetade. Amadou Kane Sy hade byggt upp en grafikverkstad där han arbetade med ett kvinnokollektiv inom keramik och grafik. Ett spännande möte mellan konstdiscipliner ni även kan läsa om i texten av Ashik och Koshik Zaman. I viljan att expandera tanken om grafik åkte jag till konferensen Printmaking in the Expanded Field på Konsthögskolan i Oslo. Där lyssnade jag på Ruth Pelzer-Montada, även inbjuden i denna bok, som presenterade konstnären Ciara Phillips.

Phillips bjöds in till Grafikens Hus artist-in-residence och arbetade i Kretsens grafikverkstad med konstnären Olof Sandahl. Ett lyckosamt möte mellan konstnärer i olika generationer som fick Phillips att jobba med nya tekniker i sitt konstnärskap.

Det kollektiva och kunskapsdelandet – processer som ofta uppstår i en verkstad – är något som Grafikens Hus tagit fasta på som institution. Inget av allt vi åstadkommit under våra mobila år hade varit möjligt utan samarbeten och gemensamt tänkande. En kollektiv process där alla som jobbat på Grafikens Hus – medarbetare, styrelse, konstnärer, designer, studenter, arkitekter, curatorer, pedagoger, våra vänner – har bidragit med sin kompetens och idérikedom till vår verksamhets utveckling.

Sedan 2016 bygger vi upp på nytt i Södertälje kommun, en del av Region Stockholm. Vi har velat nå bortom en institutions väggar, undersöka grafiken som konstform, utmana dess gränser och dela med oss av vårt kunnande. Kan vi genom konsten bidra med fler berättelser, där vi reflekterar över vad det är att vara människa i dag? De närmaste tre åren skapar vi en vision för en framtida samling, vår egen och andras. Vi närmar oss arkivområdet med en intersektionell blick tillsammans med ett expertråd och inbjudna konstnärer. Det är dags att skapa ett levande arkiv i dialog med samtiden.

I den här boken beskriver vi museet under vår mobila tid. Vi har dock landat i att grafiken behöver ett hus, en produktionsplats med fullt utrustade verkstäder för professionella och amatörer, rum där resultatet av den konstnärliga processen kan ställas ut. Lärdomar och metoder från de mobila åren tar vi med oss när vi bygger ett konstmuseum för framtiden. Men tills vidare, välkommen in i vårt hus – Utan väggar.

Nina Beckmann, museichef för Grafikens Hus