Hanna Gustavsson

hannaG

Hanna Gustavsson
Född 1985, i Solna
Bor i Stockholm

Hanna Gustavsson är serietecknare och illustratör. Hon debuterade 2013 med sitt examensarbete, serienovellen Nattbarn, från Konstfack. Huvudpersonen Iggy, lever vid sidan av sin mamma och mammans nya kille. Hon försvinner lätt in i en värld av nattlig chatt och youtube-porr. För oss är Nattbarn ett bra exempel på en Utvecklingsroman. Utvecklingsromanen som format blir aldrig daterad. Det är en berättelse som hela tiden behöver kläs om, i nya ord och bilder, för att spegla nya erfarenheter.

Så här står det på Hannas egen hemsida om karaktären Ingrid i Nattbarn:

”Ingrid är 14 år och vill helst vara ifred med sin dator. Under aliaset ”Nattbarn” hänger hon på olika forum när hon inte är upptagen med att googla könsorgan. Det är hennes tillflykt från en mördande tråkig tonårstillvaro och en mamma som precis blivit ihop med den otroligt störande Bosse.

När Ingrid precis har börjat åttan visar det sig att skolfotografen delar hennes intresse för hårdrock, och de inleder en hemlig vänskap på internet. En fredag när mamman är hos pojkvännen passar Ingrid på – hon ska möta fotografen i verkligheten…”

Våren 2015 kom fortsättningen på Nattbarn‚ Iggy 4-ever.

Vi ställde några frågor till Hanna:

Varifrån kom du när du började teckna serier? Berätta kort om din bakgrund?

Jag höll på med film under gymnasiet men kom inte in på Biskops Arnös dokumentärfilmslinje. Då började jag på Grafikskolan i Stockholm och ägnade två år att utveckla mitt tecknande, och sökte sen till Grafisk design och illustration på Konstfack, där jag kom in efter andra försöket. Det var under Konstfackstiden som jag började teckna serier, och på masterutbildningen Storytelling som jag gjorde mitt seriealbum Nattbarn. Jag ser mig som illustratör/tecknare i första hand. Serier kombinerar både tecknandet och intresset för att skriva.

Vilken ingång hade du till serietecknandet? Varför serier?

Jag började teckna lite serier efter tjat från klasskompisar på Grafikskolan som tyckte att mina illustrationer skulle passa ihop med text. Jag tecknade jättemycket serier från att jag var 8 till 15 år, men tröttnade för att det egentligen var skriva jag ville göra.

När jag började med serier igen experimenterade jag mig fram, med halvlyckade resultat. Det var när jag gjorde mitt kandidatarbete på Konstfack som jag kunde ta mig tid att fördjupa mig i att teckna en lite längre grafisk novell. Allt föll på plats, det kändes som en klockren form för mig som var intresserad både av att skriva och teckna, och serieformatet passade även historien jag ville berätta väldigt bra.

Vad driver dig? Motiverar dig? Varför?

Dels tecknandet i sig; tillfredställelsen av arbetet och att överföra en idé till pappret. Men även berättandet såklart, jag vill ta vara på mina berättelser och tycker att jag har något speciellt att förmedla. Att få respons på något jag gjort är också motiverande, då förstår jag att det jag gjort nått fram och påverkat andra människor.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Varför?

Spontant tänker jag på hur bilder använts i propaganda genom historien, och satiriska samhällskommentarer i t.ex. dagspress. Men jag tänker att det mesta är politiskt egentligen. Att välja (eller inte välja) att vara opolitisk är också att ta ställning. Och det går att vara radikal utan att vara plakatpolitisk, t.ex genom hur man väljer att göra bildlösningar, val av berättelser och att ha en agenda.

Vilken är din favoritutvecklingsroman (eller film, även i serieform etc)? Varför?

Jag kollar mer på film och tv-serier än vad jag läser böcker. Jag gillar bäst dramadokumentärer (film eller radio), där stämningen byggs upp till ett klimax och överaskningsmomenten är utplacerade så att det inte blir förutsägbart. En film jag gillar mycket är dokumentären ”Prodigal sons”, om en transkvinna som besöker sin hemstad för första gången sen hon bytte identitet. Ganska snabbt in i filmen tar den en oväntad vändning. Annars är min favoritfilm ”Welcome to the dollhouse” av Todd Solondz, som handlar om outsidern Dawn som går på högstadiet. Egentligen handlar den om jobbiga ämnen som mobbing och utanförskap, men filmen är skruvad och rolig på att sätt som gör att hon blir en hjältinna och inspirationskälla snarare än någon man tycker synd om, trots att det inte går så bra för henne

Färg eller svartvitt?

Oftast svartvitt, känner mig tryggast när jag fokuserar på svarta linjer. Jag använder nästan aldrig färg, men tränar på det.

Favoritverktyg när du tecknar?

Ljusbord, bläckpennor att skissa med, svarta pilotpennor, korrektionstejp, vitt kopieringspapper, internet (för att hitta referensbilder)