Joanna Hellgren

Joanna Hellgren
Född 1981, i Stockholm
Bor i Stockholm

Efter att Joanna Hellgren gått ut Konstfack i Stockholm 2004 flyttade hon till Paris. Det var där hon gjorde sitt första seriealbum, Mon frère nocturne (Min nattbror). Boken handlar om en pojke som växer upp i skuggan av sin döda bror. Joanna tryckte själv upp boken på något som heter ”Författarnas Bokmaskin” och skickade ut exemplar till både franska och svenska förlag. Det franska förlaget Édition Cambourakis nappade och gav 2008 ut Hellgrens två första serieböcker, Mon frère nocturne och Frances (del 1).

Joanna Hellgrens huvudperson Frances är resultatet av en kort men intensiv kärlekshistoria mellan två mycket unga människor. Vi får se hur det påverkar Frances uppväxt. Det är också berättelsen om de människor som så småningom tar hand om Frances istället för föräldrarna. Det mesta i Frances sägs mellan raderna, i bilderna. Till utställningen ”Vi har en viktig grej på gång” har Hellgren jobbat fram en helt ny bildserie där huvudpersonen är en enorm flicka, alldeles för stor för att få kontakt med någon annan människa. Inte heller här är berättelsen entydig. Ensamhet kan både skava och erbjuda lugn.

Vi ställde några frågor till Joanna:

Varifrån kom du när du började teckna serier? Berätta kort om din bakgrund?

Som barn ritade jag och skrev bilderböcker och serier, eftersom jag tyckte om att hitta på. Serierna försvann för mig efter mellanstadiet och jag började med det igen när jag var i tjugoårsåldern och upptäckte bland annat Julie Doucet och Anke Feuchtenberger.

Vilken ingång hade du till serietecknandet? Varför serier?

Jag hade utbildat mig till illustratör och fortsatte som förr med att försöka berätta historier. Somliga av dem passade bättre i bild, och då var serier ett bra medium. Det har sina fördelar precis som klassiska textböcker kan ha det.

Vad driver dig? Motiverar dig? Varför?

Tyvärr ingenting ädlare än min egen lust till det. Jag tycker att det är roligt och spännande. Att andra kan tycka om det jag gör är väldigt tur för mig, eftersom det gör att jag får lägga min tid på det.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Varför?

En bild som är som en ögonöppnare, en kanal eller ett skämt om sådant som händer. Kanske det får en att fatta lite bättre, eller att vilja göra något åt saken. Till exempel gör Sara Granérs bilder mig ofta både arg och glad samtidigt. En meningsmotståndares bild skulle förstås istället göra mig arg och deprimerad.

Vilken är din favoritutvecklingsroman (eller film, även i serieform etc)? Varför?

Jag tycker väldigt mycket om The Member Of The Wedding, av Carson McCullers. Den handlar om Frankie Adams som blir besatt av sin storebrors bröllop. Hon vill åka med honom och hans brud från sin dammiga håla i Södern till den för henne okända platsen Winter Hill. Romanen börjar så fint:

It happened that green and crazy summer when Frankie was twelve years old. This was the summer when for a long time she had not been a member. She belonged to no club and was a member of nothing in the world. Frankie had become an unjoined person who hung around in doorways, and she was afraid.

Färg eller svartvitt?

För egen del gråskala när jag gör serier annars gärna färg.

Favorit verktyg när du tecknar?

För ögonblicket blyertspenna eller temperablock.