”Ett vägskäl mellan vetenskap och folkkultur, där de går skilda vägar”

Konstnären Mark Dion, verksam i New York, är aktuell med ett nytt verk i vår konstshop. Ett kritiskt förhållningsätt om synen på naturhistorien och hur dominerande ideologier kategoriserat djur och växter utgör kärnan i hans konstnärskap. Han har ställt ut runt om i världen, däribland hos Tate Gallery i London och Museum of Modern Art i New York. Vi fick en pratstund med Dion under signeringen av den nya litografin hos Lumpé litografiska, producerad i samarbete med Saskia Neuman Gallery.

Text: Anna Henriksson

Varelserna i ”Paradoxa, 2023” ansågs olämpliga för Carl von Linnés volymer av flora och fauna. När blev du bekant med dessa och vad fascinerade dig?

– Linné är en av superstjärnorna gällande historien om naturhistoria. Genom åren har jag läst så mycket om Carl von Linné och det var länge sedan nu som jag stötte på beskrivningar av Paradoxa. Det var en sådan speciell grej, och jag visste att jag på något sätt måste göra ett verk om det. Den första upplagan av ”Systema Naturae” från 1735 var bara elva sidor lång, men på de sidorna tar Linné sig tid att beskriva en handfull saker som de flesta naturforskare under den perioden tycktes tro på, men själv var han inte så säker. Rubriken Paradoxa och liknande beskrivningar förekommer inte i någon av de senare mer utökade utgåvorna av boken, vilket gör det än mer spännande. Så på sätt och vis framkallar Linné slutet på epoken av fantastiska spekulativa tankar inom den naturalistiska traditionen genom att uttrycka sin skepsis mot mystiska bestar. Idéen om Paradoxan representerar ett vägskäl mellan vetenskap och folkkultur, där de går skilda vägar.

I ditt konsnärskap undersöker du berättelser och metodiker bakom vad vi idag kallar naturhistoria och vetenskapshistoria. Hur går dina tankar om museisamlingar, urval och de minnen och berättelser som de framställer? Hur kan en samling föra en öppen dialog?

– Museum, som format, är en källa till kunskap som funnits länge. Att samla är även det en kunskapsmetod som funnit med sedan länge, säkert längre än skriftspråket. Det är ett sätt för oss att förstå vår omvärld. För vissa är att samla en passion eller till och med en nödvändighet. Jag antar att det som lockar mig inom detta område är mitt starka band till objekt, till materialitet. Jag är trots allt en skulptör, det vill säga någon som skapar mening genom objekt. Då museum ofta är kulturellt sanktionerade platser, så ger det intrycket av att det som de berättar är den ”officiella historien”, det vill säga de talar med auktoritet. Naturhistoriska museer, till exempel, har i uppdrag att definiera vår natur och omvärld för en viss grupp människor under en viss tidpunkt. Men vi vet att föreställningen om naturen är mycket omtvistad. Det är en idé som alltid är i rörelse, en slags idéernas slagfält. Samlingar blir till schackpjäser i den striden. Där föremålen i samlingen är i dialog med skiftande kulturella värderingar. Till exempel känner många helt annorlunda idag gällande jakttroféers placering på ett museum. En gång var de en symbol för mod, virilitet och dominans över naturen. Idag ses de som grymma, sårande och obefogade.

Du har ägnat dig åt grafik under en lång tid, hur skulle du beskriva ditt sätt att arbeta med grafik och på vilket sätt är de betydelsefulla inom ditt konstnärskap?

– Även om jag aldrig har varit en tekniskt begåvad tryckare, har grafik varit en del av min praktik sedan 1982, då jag tog min första grafikkurs på konsthögskolan. Det finns två saker som jag verkligen tycker om med grafik, den första är den social aspekten av tryckprocessen. Även om det är fullt möjligt att göra en print ensam, så är det mycket bättre att göra det tillsammans med andra. Verkstaden är en social plats, väldigt annorlunda från den stereotypa bilden av konstnären ensam i sin ateljé. Samtalen och dialogen slutar aldrig i de grafikverkstäder som jag jobbat i. Den andra aspekten av grafiken är idén om multipeln, upplagan. Att det produceras fler än ett verk. För mig innebär det en generositet med de konstnärliga verken. Jag kan skänka dem som gåvor till vänner, bidra till välgörenhet och hålla priset lågt. Ett grafiskt verk kan nå människor som älskar dem, inte bara hamna hos dem som har råd.