Carl Fredrik Reuterswärd är inte bara en konstnär, han är flera – så har någon uttryckt det. Ett en-mans kollektiv, »en putsare av tankarnas immiga vindrutor«. Ja, bestämningarna är många men själv har han alltid haft ett alldeles eget sätt att förhålla sig till verkligheten: »Vi är alla tvillingar!«
Med stor humor, ett medvetet allvar och en prövande nyfikenhet har han hissat de fria infallens flaggor mot alla de etablerade, sociala ordningarna. Han har gjort det som Kilroy, som Remembrandt, som Dr. Arnold Forel Pratt-Müller, som Charlie Lavendel. Eller helt enkelt som Carl Fredrik Reuterswärd, CFR. Kreativ Uppfinnare, Manipulatör och Sabotör i en och samma person. Fullföljande sin egen riktning. Orienterande efter impulser som inte liknar någon annans.
Självdisciplinen har också alltid varit imponerande. Som när han malde ner hela Svenska Akademiens ordlista till sina viktigaste beståndsdelar; när han skrev sitt eget Nobelpristal och gav ut sina samlade verk i en massiv trävolym, oläslig utan kraftfulla verktyg. Eller när han tvingade sig själv att ta nio års semester och då lät meddela det i New York Herald Tribune.
Tidigt upptäckte CFR »Oändligheten minus en«. Hemtamt rörde han sig mellan bokstäverna i språket. Han förvandlade Kafka. Tog sig med hjälp av Wittgenstein in mellan »vara« och »bliva« och förstod då att upprepningen är något underbart. Att det är i mellanrummen som poesin och bilderna föds. Eller är målet kanske att visa flugan en väg ut ur flugfångstflaskan?
Det överraskande framträdandet, att möta det främmande med överraskning, är också något som kännetecknar hela CFR’s konstnärskap. Konsten att försvinna genom att visa sig behärskar han som ingen annan. Redan som barn står han i »Osynlige Fredrikssons« gestalt envist kvar uppe på matsalsbordet, trots mammans kommenderande uppmaningar att han skall stiga ned.
Episoden finns återberättad i första delen av hans självbiografi, med den självklara titeln »Titta. Jag är osynlig«. Här konstaterar han också att »konstnären är osynlig inuti sitt verk. Han kunde komma och gå mellan sina medvetanden utan skuld, utan svart slips eller grön kavaj. Kontroverser, andliga våldsamheter, trots och tvivel, knäckte kanske hans näsben inifrån, det var godtagbart. Huvudsaken var att trotset och tvivlet hölls inom honom, som den surrande honungen i en bikupa«.
I självbiografin finns också ett mycket intressant avsnitt som belyser den skapande processen: »…att måla hade vissa likheter med att meta abborre. Jag metade med rev och mask från bryggan på Brudnäs. Min spegelbild syntes i vattnet. Från min hand ledde en rev med ett byte ned genom spegelbilden, ned i det okända. Reven var, om man så vill, en linje och bytet en färgfläck. Med dessa verktyg kunde jag få till stånd förändringar i den okända världen under vattenytan. Jag kunde locka okända egenheter inom mig att smaka på färgfläcken.«
Även i grafiken söker CFR den okända världen under ytan. Tekniken fungerar som en slags dynamo – en kraft som alstrar nya vinklingar för andra verk, i andra tekniker. De tidigaste sviterna heter karakteristiskt nog också Exercis, Games, Nonsense. Med nyfikenhet och precision använder han först litografierna och serigrafierna – senare även torrnålsgravyren och etsningen.
I den här utställningen visas ett urval av CFR’s grafik och teckningar från de senaste åren. Hans porträttbilder har redan en självklar plats i vårt konsthistoriska medvetande. De är skapade i ett befriande seende, där han i några få, vibrerande exakta linjer kan fånga in människans hela personlighet, hennes själ och erfarenhet. Här visar han John Cage, Jasper Johns, Joseph Brodsky, Marcel Duchamp och Jean Tinguely. En annan viktig gestalt som ofta återkommer är Franz Kafka, undanglidande och konturskarp samtidigt.
I sina personliga kommentarer till världens våldsamheter och till allt skrämmande vapenskrammel ger han oss några uppknutna, oskadliggjorda revolvrar – Non Violence. En personlig bild för avrustning och fredliga strävanden. En symbol som trots att den numera är välkänd ändå alltid överraskar betraktaren.
Efter att, för snart tio år sedan, ha drabbats av strokens förlamningar söker CFR nya konstnärliga lösningar för att finna vägar till sitt eget jag. Han kan bara teckna med vänster hand, men självklart vänder han snart detta till en ny styrka, »On the other hand« kallar han en av sina utställningar. »Jag tecknade det som kom för mig! De första bladen liknade en barnteckning eller Ernst Josephsons sjukdomsteckningar.« Vid den här tiden kan han dessutom lätt identifiera sig med den fjättrade Gulliver, från Jonathan Swifts berättelse. Den bundna människan som han tidigare gjort i skulpturen Mascot. Nu gör han en svit etsningar på temat.
I en annan serie av stora etsningar, Interletters, tar han oss in i de livsviktiga mellanrummen mellan bokstäverna. In i det språklösa där vi tydligt ser det osynliga alfabet som ger språket stadga och styrka. En av ambitionerna med den här utställningen är att visa CFR som en bildrik trotsare men samtidigt också som den generöse vägvisare han verkligen är. Eller som det heter i en av hans dikter:
Tänk om
alla människor i världen
liknade varandra
– utom nio
Thomas Kjellgren
Intendent