Den polskfödde Joseph Hecht är en intressant särling i den grafiska 1900-talskonsten. Född 1891 i en judiskt borgerlig familj i Lodz och utbildad vid Konstakademien i Krakow. Han etablerar sig också tidigt som fri konstnär utanför sitt lands gränser. Under första världskriget är han bosatt i Norge men från och med 1920-talet är han fransk medborgare och Paris blir den självklara utgångspunkten. Här arbetar han tillsammans med Stanley William Hayter i den legendariska grafikverkstaden Atelier 17.
I den tidigaste grafiken prövar sig Hecht fram med torrnåls-och trägravyrer. Motiven och linjeföringen i bilderna från den här tiden för inte sällan tankarna både till tullnären Rousseau och Matisse. Men snart nog finner han sitt verkliga uttryck i kopparsticket. Här lyckas han, med sin personliga linjeföring, ge de stundtals stiliserade motiven en märklig nerv.
Djuren står alltid i självklart centrum i Hechts bildvärld. Känsligt registrerar han de olika arternas särdrag och han framkallar gärna en exotisk fauna där isbjörnar, tigrar, elefanter och indiska gazeller rör sig med en självklar värdighet.
En av Hechts första bildsviter heter också l´Arche de Noé (Noaks Ark) och 1929 gör han en portfölj som kort och gott heter Animaux (Djur). Vid den här tiden tillkommer också bildserien Atlas, där han gestaltar balansen mellan djur, natur och människa i våra olika världsdelar. I Asien lever djuren, trots att de jagar varandra, i harmoni med sin art och omgivning. Mera problematisk blir då den europeiska människans jakt som cyniskt driver djuren framför sig, rakt mot den väntande, djupa avgrundsravinen.
Naturligtvis ligger det alltid en inbyggd civiliationskritik i Hechts fokusering på djuren. Han skildrar motsättningen mellan det naturliga djurlivet och människorummet i de expanderande städerna. I ett par av bildserierna, London, 1938-39 och Paris, 1933, låter han inte sällan elefanter och andra kraftfulla djur ta över gatuscenen.
Med några få, känsliga linjer fångar Hecht in de vilda djur som han noga iakttagit under sina besök i Jardin de Plantes; isbjörnarna, vildsvinen och tigrarna. Eller så avläser han den plötsliga rytmen och linjespelet när fåglarna lyfter från klippformationerna på den lilla ön mitt ute i havet.
Minnesvärda är ett par spröda bilder som gestaltar väldiga bisonoxar i vila. Hecht trycker även stundtals sina oxar på pergament; något som ger djuren ett ursprungligt, nästan grottmålningslikt, uttryck…
På tyska betyder Hecht “gädda“. Därför skapar han ett emblem som avbildar denna fisk omgiven av attribut som förstärker Hechts verksamhet som grafiker, målare och skulptör. Detta emblem återfinner man ofta någonstans inne i hans bilder, som en slags extra signatur.
Med sin judiska bakgrund tvingades Joseph Hecht under andra världskriget att fly undan nazismen. Först levde han tillsammans med kollegor i konstnärskolonin Banyuls-sur- Mer och sedan bor han i den lilla byn Bellyi i Savoyen innan han på hösten 1944 kan återvända till sin Parisateljé Cité Falguire.
Joseph Hecht hade flera nordiska beröringspunkter. I Norge får han, via Johan Fredrik Kroeppelien, kontakter som leder till ett par utställningar i Oslo och Bergen. I Sverige blev Isaac Grünewald en tidig bekantskap och denne målade också ett porträtt av Hecht.
Hecht var gift två gånger, vid båda tillfällena kom kvinnan från Sverige. Första hustrun var Ingrid Sofia Morsing som dog 1935 och sedan gifte han sig med Dana Bilde. I bildproduktionen hittar man svenska spår i ett par landskapsvyer från Arvika och Rackstad. Här finns också ett lustfyllt “porträtt“ av den svenska julbocken.
För ett par svenska grafiker – Jurgen von Konow och Philip von Schantz – har Hecht haft en viss betydelse. I den förstnämndes klassiska bok ‘Om grafik’ finner man också ett par av Hechts bilder återgivna..
1951, precis när Hecht är på väg att resa till Sverige, avlider han hastigt hemma i sin ateljé. Utställningen i Grafikens Hus kastar ett nytt ljus på en grafisk konstnär som inte får glömmas bort.
Thomas Kjellgren
Intendent