Ett grafikprojekt kring Kurt Tucholsky och romanen »Gripsholms slott«
av Katarina Axelsson, Linda Hede, Runi Langum och Martin Nisser
Cher Kurt,
Bli inte förvånad över vårt familjära tilltal; du känner oss inte, men vi har med tiden kommit att betrakta dig som en av oss. Du vet ju hur läsare är; tror att de vet allt om författaren. Vi är värre än så: vi har gjort din text till vår.
Det mesta skiljer oss åt: du död och berömd, vi okända och levande. Du desillusionerad redan som tjugoåring efter första världskriget – vi kallas unga konstnärer fast vi närmar oss de fyrtio – det är trevligt. Du var »öronmänniska«, vi är »ögonmänniskor«. Ord, respektive, bild.
Men det finns också paralleller. Du bodde utomlands, vi bor utomlands – förutom Runi som är norsk och bor i Norge. Liksom du kom vi en vårvinter från Paris till Mariefred för att vila ut från tidens larm, arbeta och promenera. Din tid var slutet av tjugotalets – vår är slutet av ett helt årtusende och inte heller helt konfliktfri.
Lisa körde upp dig i sin cabriolet, inte sant? Eller kom ni med tåg som i romanen. Vi flög upp. Snabbare men charmlöst. Inget romanstoff.
Romanen, sa vi. Cher Kurt, det är ju din roman, din »kleine sommergeschichte«, din »Schloss Gripsholm«, som är anledningen till vårt brev. Det är den som har fört oss till Mariefred, där berättelsen utspelar sig och där du själv tillbringade en sommar för sjuttio år sedan. Här korsas våra vägar och här har vi slitit vid litopressen, i ångorna från etsbadet och i bullret vid screenbordet. Här har vi fört långa diskussioner om vad boken egentligen berättar; är barnhemsflickan Ada egentligen Kurt? Är frau Adriani Hitler eller gamla mamma? Och stormen…? Ah, Stormen!
Du kanske undrar hur man kan jobba fyra individer med en text. Men du hade ju själv fler pseudonymer än så när du skrev! Du vet ju att det handlar om olika utgångspunkter här i livet. Att det faktum att Martin tog monumenten, Runi kärleken, Linda barnet och Katarina persongalleriet alls inte var någon slump. Vi hade dessutom en väldigt trevlig månad tillsammans. Konstnärsyrket är ofta så ensamt.
Nog om detta. Så synd att du inte kan se våra bilder, Kurt! Vi får ta en promenad ner till graven efter vernissagen, höja våra glas och skåla för den begynnande svenska sommaren som vi, liksom du och Prinsessan när det begav sig, älska så mycket!
Katarina, Linda,
Runi och Martin.
Kurt Tucholsky och »Gripsholms slott«
Den tyske författaren Kurt Tucholsky ( 1890 – 1935) var en av Weimarrepublikens mest älskade och hatade författare. Med en lika personlig som skarpvässad penna gick han till angrepp mot alla krafter som försökte undergräva de demokratiska rörelserna. Han förstod tidigt att det inte fanns utrymme för några förskönande omskrivningar för det tillstånd som skapades i Tyskland.
I den legendariska tidskriften »Die Weltbhüne« varnade han för vart den tyska upprustningen och militarismen kunde leda. »Soldater är mördare«, skrev han utan att tveka och yttrandet ledde bland annat till att tidskriftens berömde redaktör Carl von Ossietzky hamnade i fängelse.
Tucholsky var en klarsynt genomskådare och en knivskarp polemiker. Men han är egentligen så mycket mera: en drastisk poet vars dikter blev slagkraftiga kabarésånger, en kritiskt uppmuntrande litteraturrecensent,politisk kommentator, essäist, reseskildrare osv.
Oftast skrev han under eget namn, men han kunde även ikläda sig sina andra identiteter, som Kaspar Hauser, Ignaz Wrobel, Theobald Tiger och Peter Panter. Varje personlighet hade sin egen karaktäristiska ton och med dessa olika språknivåer anpassar Tucholsky sedan skickligt sina texter för den publik han vill nå ut till.
Länge tycks han outtröttligt produktiv. Men i en tidig text kan han också vädra den melankoli och det poetiska vemod som alltid funnits med i hans texter: »Jag resignerar. Jag kämpar vidare, men jag resignerar. Vi står nästan helt ensamma här i Tyskland – nästan helt ensamma…«
Kampen och ensamheten blir det som styr Tucholskys fortsatta liv. Med fotomontagevolymen »Deutschland, deutschland über alles«, där han samarbetar med John Heartfield, skapar han upprörda känslor i den tyska samtiden och när nazisterna 1933 kom till makten brändes Tucholskys böcker på bål. Han namn var också ett av de första som skrevs på den lista över tyskar som berövats sitt medborgarskap.
1929 kom Tucholsky till Sverige. Tillsammans med Lisa Matthias bodde han under några sommarmånader i Läggesta vid Mariefred, där han bland annat inspirerades till den roman, »Schloss Gripsholm« som kom ut på Rowolths förlag i Berlin 1931.
Efter Mariefredsvistelsen hyr han ett hus i Hindås utanför Göteborg. Han för nu en ojämn kamp mot de svenska myndigheterna, som vägrar att ge honom uppehållstillstånd. Språket försöker han bland annat tillägna sig genom att översätta Fröding. Arbete och ’kvinnoaffärer’ tycks fylla hans vardag. I ett av de brev till förläggaren som inleder romanen »Schloss Gripsholm« skriver han: »Dessutom bedrar jag varje kvinna med min skrivmaskin och upplever därför inga romanser.«
Men livsrummet krymper obevekligt. Ensamheten bryter gradvis ner kampviljan. Den 21 december 1935 tar han livet av sig. Hans grav finns på kyrkogården i Mariefred.
Romanen är väl inte den genre där Tucholsky kommer allra mest till sin rätt som författare. Så mycket märkligare då att han både inleder och avslutar sitt författarskap med två på ytan älskvärda, bagatellartade kärleksberättelser: »Rheinsberg«, 1912 och »Gripsholms slott«, 1931. (Reinsberg och Mariefred är idag vänorter!) Här odlar han sin stillsamma ironiska stil som så elegant genomskådar den ytliga idyllens falska livsmönster. Någon har träffande sagt att man älskar Tucholsky för att han så konstfullt framkallar det elände han vill bekämpa. Hur man nu än läser honom så har han alltid auktoritet och aktualitet!
Utställningen i Grafikens Hus Stallgång är ett grafikprojekt kring Kurt Tucholsky och romanen »Gripsholms slott«. Fyra konstnärer – utbildade vid École des Beaux-Arts i Paris – Katarina Axelsson, Linda Hede, Runi Langum och Marin Nisser visar hur man idag kan läsa och personligt kommentera, Tucholskys roman. Med utgångspunkt i den tyske författarens rörelser och hans diktade värld, har de bland annat arbetat med koppargrafik, serigrafi och litografi. Flera av bilderna har tillkommit under arbetsperioder i Grafikens Hus.
Thomas Kjellgren