Lisa Jonasson & Matti Kallioinen
Det är en kall vinterdag dryga månaden innan den stora öppningen. Matti har tappat rösten och Lisa är helt inne i screenteknikens värld. I torkstället ligger ett alldeles nytryckt ännu namnlöst verk föreställande en kvinnofigur, vars voluminösa kropp inom kort kommer att tapetsera huvudstadens kulturtavlor. Den 9 mars invigs utställningen Jag har öppnat en öppen dörr på Grafikens Hus med Lisa Jonasson & Matti Kallioinen.
David Castenfors är skribent och chefredaktör för konsttidningen Artlover. Han är dessutom ny i Grafikens Hus konstnärliga råd. Han har intervjuat Lisa och Matti inför utställningen på Grafikens Hus, läs hela intervjun här.
Se bilder från vernissaget lördag 9 mars
Se alla bilderna i vår webshop
Lisa Jonasson om sina konstverk på Grafikens Hus
Kroppen inifrån.
Känslor manifesterar sig i kroppen, blir synliga för oss själva och för andra. Genom kroppen gör det inre livet sig hört, tar sig ut.
Upplevelsen av kroppen inifrån är så grundläggande att den till vardags blir osynlig. Kroppsupplevelsen ligger till grund för alla upplevelser, den är en förutsättning, och glider därför undan för vår uppmärksamhet.
Jag fascineras av de täta banden mellan inre och yttre verklighet, hur känslor tar fysisk form, hållningen förändras, huden påverkas, ansiktets muskler spänns. Det pågår en tyst, ofrivillig och ärlig kommunikation oss emellan.
Kroppen kommunicerar också inåt. De egna känslorna studsar tillbaka mot oss genom kroppen, en ledsen dag blir kroppen tung, och kroppens trötta signaler återberättar det för oss om igen.
Minnen och känslor finns i kroppen, vi bär på information från fosterlivet till nu.
I min bildvärld är figurerna inte avbilder av människor utan av tankar och känslor.
En uppsättning psykiska tillstånd som tagit fysisk form.
Jag tänkte mig bilderna till Grafikens Hus som ett slags kroppstecken.
Figurernas rörelser, ställning och hållning symboliserar känslor/tankar för mig, exakta men diffusa känslominnen.
Orginalen till screentrycken är små collage av pappersklipp. Mina bilder är i vanliga fall myllrande, men i det här arbetet har jag velat koncentrera mig på en figur i taget i jakt på något symbollikt och arketypiskt.
Matti Kallioinen om sina konstverk på Grafikens Hus
De senaste 4 åren har jag framförallt jobbat skulpturalt med stora uppblåsbara installationer. Under arbetet med dessa har en egenartad formvärld växt fram, där delarna slingrar sig genom sig själva på oväntade och ibland svårgripbara sätt.
Min mesta tid har gått till att avtäcka dessa märkliga strukturer, liksom ”gräva fram” dem ur den tredimensionella rymdens möjligheter. Men parallellt med att installationerna har expanderat i volym och komplexitet har jag närt en önskan att hitta tillbaka till det anspråkslösa och enkla: den konst jag skulle rita i sanden om jag hamnade på en öde ö.
Någon gång fick jag för mig att överföra mina tredimesnionella erfarenheter till ett tvådimensionellt plan. Efter ett metodiskt utforskande av linjernas möjligheter i detta plan började en serie märkliga krumelurer ta form. De spelar på en av tecknandets mest grundläggande förutsättningar, att en linje inte bara är en linje utan också konturen av en tänkbar kropp. De vrider och vänder på denna självklarhet in absurdum, tills någon slags svävande, skiftande, flytande egenskap framträder.
Det känns inte helt träffande att kalla dem ”bilder”, de är snarare linjekonstruktioner eller varför inte tvådimensionella skulpturer. Jag hoppas betraktaren tar tillfället i akt att följa linjen med fingret för att tränga in i konstruktionen. Tillfället finns bara när man står inför den, för så vitt jag kan se går inte värdet i dessa krumelurer att bära med sig i minnet.
KORT INFO OM KONSTNÄRERNA:
Bild: Lisa Jonasson och Matti Kallioinen i Grafikens Hus verkstad 2013. Foto: Johan F Wahlberg.
Matti Kallioinen, född i Sundsvall för 39 år sedan, har gjort sig ett namn i Konstsverige genom en rad installations- och performance-baserade verk, ofta med Matti själv som huvudperson. Det är ofta dråpligt och humoristiskt, men innehåller också stråk av mörker och vemod. Examensprojektet Junior på Konstfack 2000 var ett skrangligt bygge i trä där betraktaren mötte Mattis huvud uppstickande ur golvet. Institutioner som Moderna Museet och Magasin 3 har visat hans konst genom åren, men det skulle dröja ända fram till 2007 innan ett kommersiellt galleri, Milliken, vågade ta sig an honom. Kallioinens senaste utställning var Mer än ljud på Bonniers Konsthall 2012, då han visade verket The Nervous Manifold. Snart är Kallioinen även aktuell med den nya konstnärliga utsmyckningen vid Västra hamnen i Malmö, Spectral Self Container, som kommer att invigas i år.
Lisa Jonasson (född 1978) är uppvuxen på Gärdet i Stockholm. Vid blott 20 års ålder blev hon antagen till Kungliga Konsthögskolan. Debuten som konstnär kom 2003 då hon gav ut romanen Texten, skriven tillsammans med klasskamraten Andreas Eriksson. En bok utan handling, början och slut där konstnärerna sköt tangentbordet emellan sig under processen och som blev totalsågad då den gavs ut på Albert Bonniers förlag. Orden blev därefter färre till antalet men desto slagkraftigare till uttrycket i nästa projekt Subjektets politiska maskineri, en vägg av screentryckta affischer med budskap som ”De styva bröstvårtorna beror på att en iskall vind drar genom hjärtat” och ”God svenska är sexigt.” Lisa är ständigt sökande i sitt konstnärskap, sedan fem år tillbaka arbetar hon i collage av pappersklipp. En pillig och tidskrävande teknik vars resultat är rent häpnadsväckande bra. Lisa Jonasson har de senaste åren haft kritikerrosade utställningar på bland annat Bonniers Konsthall.