Föds vissa med en konstnärlig begåvning? Är konstnärlig begåvning en produkt av arv och/eller miljö? Har begåvning med intresse att göra eller föds intresse av begåvning? Kan man upptäcka en konstnärlig begåvning redan i barnstadiet?
Drygt 60 konstnärer, som alla är delägare i Grafikens Hus, har lånat ut ett verk från baranaåren: teckningar, målningar och keramik. Tillsammans med barnbilderna visar konstnärerna också ett grafiskt blad av idag.
Att mönstra en yta är för småbarn en självklarhet. Till det behövs varken uppmaningar eller tillrättavisningar. Bara tillgång till redskap!
Det allra första spontana ritandet kallar vi klotter och detta är inget annat än spår av rörelser. Det viktiga är handlingen. Inte alls resultatet (bilden).
Innan man med vilja kan styra motoriken – innan impuls blivit intention – är det grafiska mönstret som råkat uppstå något av en ’jag-markering’.
Sak samma vad och med vilka medel, börjar småkottar i tvåårsåldern lustfyllt uppmärksamma de spår dom avgivit: Märken efter leriga skor, kladdigt handavtryck på tapeten, bajset i pottan osv. Här är jag! Gjort själv!
Med tiden övergår det sanslösa klottrandet till mera kontrollerade rörelser. Man börjar uppmärksamma resultatet av vad handen gjort. Nu debuterar steg för steg mera distinkta markeringar och ur dessa växer de första figurativa motiven fram.
Den första geometriska gestalt, den första markeringen av avgränsad yta, som föds ur klottret är cirkeln (några år senare följd av fyrkanten, trekanten kan dröja till ca femårsåldern). Med lämpliga tillägg av streck och prickar uppstår ur cirkeln bl.a. ’Sol’ och ’Gubbe’ (den senare först som huvudfoting). Dessa figurationer är första tidlöst universella motiven i den barnsliga ikonografin.
Att göra bilder blir för barn ett sätt att synligt bearbeta erfarenheter – i synnerhet sådana man inte har riktigt kläm på.
I likhet med andra estetiska aktiviteter (exempelvis fantasilek eller verbala monologer) är det inte alls fråga om att meddela sej med en vuxen omgivning. Tvärt om. Man kommunicerar helt på egen hand och konkret med sej själv för att komma till klarhet, för att bättre begripa det man inte riktigt fattat – för att egenhändigt treva efter svar på oviss förundran.
Är det inte just denna ingivelse som driver en stor (här = vuxen) konstnär i sin verksamhet?
Gunnar Berefelt